Tisdagen den 12 Januari får jag ett samtal av en kolega angåande en jordbävning i haiti och jag och mitt repotage team åker direkt ner till haiti då vi får veta att det har lungnat sig, När jag först anledde till platsen var paniken det först som slog mig, människorna letade efter sina famijle medlemmar och hjälpen var påväg. Det första vi gjorde var att sätta upp tält och sjukvård för att hjälpa dom skadade. Det är allt jag hinner med idag, människorna är för shockade för att bli intervjua.

Redan innan jordbävningen inträffade befann sig hjälporginsationer i landet. Som till störst del leddes utav FN styrkan MINUSTAH (Mission des Nations Unies pour la Stabilisation en Haiti)

Så dem var lite förberedda men med det som man ser här så kan man inteförstå det.

Dem följande dagarna så kom betod utav total kaos. Det fanns ingen eller inget att förlita sig på. Vi försökte hjälpa till, men det är omöjligt att inte drabbas utav det man ser. Samtidigt som man vill hjälpa dem som sitter fast under spillrorna av hus och få lugn i dem som letar efter sina familjemedlemmar så måste man fokusera på att dem som fortfarande lever ska överleva.

Men efter tre dagar lyckades jag samla ihop två hela intervjuer. En med en polisman och en vanlig ungkille.

Polismannen han jag få tag på i ett sjukvårdstält. Och när jag använder det ordet så målar ni säkert upp en bild på ett partytält med britsar och några sjuksköterskor. Men så var det inte. Det var vad jag kallar ett enormt palmblad uppbyggt på spillror utav husen som rasat. När man gick in under taket så försvann nästan luften